hellström

Jag antar att det var på tiden. Släppa känslorna, låta dem gå.
Vem försökte jag lura? Dig? Mig? Jag lyckades med en, kan jag kalla det bedrift?


Jag kan inte säga att det känns bra. Nej, det är lite tidigt för att ha smält allt och accepterat det. På,.. en timme?
Men jag känner att det var rätt sak att göra. Ett steg i rätt riktning. Nu måste jag lära mig att finna trygghet i mig själv. Nu har jag ingen ens som kan säga sig upptagen. Nu är jag själv. Inte ensam, bara själv. Jag är jag, inte ett "man".

"Man borde", blir "Jag borde".
"Man brukar" blir "Jag brukar".

Ja, det är dags att lära mig stå på egna ben. Inte med ett ben utanför sårbarheten.
En resa till. Den kommer säkert ta tid. Eller det kommer den att göra. Inte bara säkert.

"I just want you to know who I am"
Nu vet du. Du säger att du känner mig. Jag antar att du gör det. Och det känns okej. Du vet vem jag är. Jag vet vem du är.
Nu är vi vänner. Bara. Precis som det faktiskt ska vara.
En människa som dig ger man inte upp. Och du gav inte upp om mig.
Tack. 
 

You can't fight the tears that aint coming.
Jag ska inte skaffa mig några skäl till tårar.
Jag ska lära mig leva. Stå på egna ben.



Johanna.